Behöver regelverket ändras?
Jag pratade nyligen om begreppet B2A för ett antal e-handelsansvariga på svenska storföretag och fick en hel del bra feedback.
Den ena gäller vems plÃ¥nbok man hÃ¥ller i. PÃ¥ företagen är det “chefens” eller bolagets i lite mer abstrakt mening, den egna plÃ¥nboken är ju väldigt privat. Detta fÃ¥r givetvis konsekvenser ocksÃ¥ för hur man förhÃ¥ller sig till utgifter och inköp.
Den andra synpunkten, som jag tyckte var speciellt bra, var hur olika lagar och regler styr inköp och försäjning.
Konsumentköpslagen, lagen om offentliga upphandlingar, marknadsföringslagen och så vidare styr alla på olika sätt hur vi kan sälja och marknadsföra oss.
Det intressanta är hur dessa lagar delar in världen i B2C och B2B.
Det är lagligt (om än dåligt) att skicka spam till företag. Det är förbjudet mot privatpersoner.
Man har ångerrätt som privatperson på köp på nätet (enligt distanshandelslagen), men det gäller inte för företag.
Listan kan göras mycket längre.
I en värld där gränsen mellan privat och yrkesrelaterat suddas ut kommer givetvis även den här sortens lagar att utmanas.
I detta ligger en enormt spännande diskussion, som jag bara kan se början på. Hur det slutar är nog skrivet i stjärnorna.